Muspelheimsmässan

Muspelheims mässan. Den nordiska svarta mässan.

Ritualen utförs på ett stenröse högt uppe på ett berg, eller annan fornlämning kopplad till fornnorden. Vedträd från nio olika trädslag samlas in och placeras ut motsols mot varandra symboliskt för Yggdrasils skuggsida ”Heldrasil”. Deltagarna ställer sig i en ring motsols kring den otända vedstapeln med varsin otänd fackla för att därigenom symbolisera ”Hvergelmer”. Assistenten håller en tänd fackla, och ”Surts svärd” ett svartmålat svärd, med Surts symbol i rött samt ett spjut gjort i träd. Prästen som kommer in sist, använder assistentens fackla för att tända deltagarnas facklor en efter en i motsols riktning. När prästen gått ett varv så återfår assistenten facklan, men räcker över Surts svärd till prästen. Den här ritualen är en invokation till de mörka nordiska krafterna och ett manande av Ragnarök. Ritualen är en tydlig förbannelseritual över kristendomen i form av ”Hvitekrist”, men lämpar sig för deltagarna att i tysthet visualisera personliga fiender eller motgångar. På detta sätt blir också ritualen en tydlig variant av ”den svarta mässan”.

Assistenten ger prästen facklan, som sedan håller upp den.

”Låt de illavarslande skuggorna och det flammande gröna skenet från den skinande trapezohedronen med sina nio vinklar öppna dimensionerna i tid och rum, när vi nu står vid lämningar som under ekot av tusentalet år fallit i glömska. (Prästen tänder vedhögen i motsols riktning) Låt elden från de nio världarna brinna och ge oss dunkel insikt om att den uråldriga förbannelsen från Nibelungens ring har drabbat den utdöende aeonens företrädare som i desperation har äntrat Valhalls salar för sitt sista ekumeniska möte. I mörkret drar sig deras skymning närmare.

Assistenten tar emot facklan, och ger eldjätten ”Surts” svärd till prästen.

”Åh, ni mörkrets barn , ni nattens svarta korpar, lyft från er boning och flyg iväg genom vinklarna i de nio världarna i Yggdrasil för att kalla på Loke att sätta Valhall i brand.”

(motsols i kompassens riktning.)

”Surt, stig fram från syd och öppna Muspelheims flammande portar brett och dra ditt svarta svärd för strid.”

Alla ”Hell Surt”

”Loke, förtöj skeppet Nagelfar, och segla upp från avgrunden i öster för att samla dina avkommor i skydd av mörkret.

Alla ”Hell Loke”

”Fenris, slit loss dina bojor från den plats i norr där du hålls fjättrad för att med vansinnig illska slita sönder våra motståndare, låt den eviga vinternatten följa i dina fotspår och sprida ut sig över alla Yggdrasils världar”

Alla ”Hell Fenris”

”Hela, du underjordens härskarinna och nattens furstinna, låt din boning rämna, och låt de dödas fötter trampa marken så att allt himmelskt skakar sönder och ramlar ner i din, öppna Helheims portar i väster oh du underbara syn.”

”Det som gammalt är måste gå hädan om det än så en frälsning i forna tider varit. I hemlighet letar sig Muspelheims flammande eldar ut genom världarna för att av liv skapa död, och av död skapa nytt liv åt Livtrasel och Liv.”

”Svartalver, ni som av urskogars mörker och skuggor har hållit er illvilliga list fördold då ni försåg Valhalls krigare med värdelösa vapen. Svartalv från skog och berg, i ära till ”den här världens herre” smid dess spjut med kraft för seger.”

”Vi åkallar dig Nidhögg, att du nu spytt ut ditt gift i Yggdrasils rötter där de sökte sig ned till dig i underjorden, och att du genom de dolda källorna slingrar dig upp för din slutgiltiga hämnd som för oss till vår nya värld.”

”Välkomna oss Thule, den nya tiden stundar, hälsa oss en evig seger efter Ragnaröks stärkande eld”

(deltagarna visualiserar att deras personliga motgångar eller fiender har sin svagaste punkt i mitten av elden”
Prästen lyfter spjutet i stridsgrepp överhuvudet och ropar ut ”Hvitekrist, vi ger er åt Oden” och spetsar spjutet mitt i elden, där den nu symboliskt träffat sitt mål och försäkrat en seger.

Prästen
”Hell Muspelheim

Alla
”Hell Muspelheim

”Prästen
”Ave Satanas”